Grammatiska Knepigheter

Det borde heta "farsdag", så som det ofta skrivs i finlandssvenska texter trots att vår språkvård motsätter sig det. Vilken av följande är en acceptabel tillönskan? Ha en lugn fars dag. Ha fars lugna dag.   Jag tror inte en endaste svensk accepterar det senaste alternativet - men med genitivattribut går alltid adjektivet mellan genitiven och huvudordet. Med andra ord är fars dag syntaktiskt sett ett sådant ord som borde vara sammanskrivet. Det att vi är många som dessutom betonar det på detta sätt visar att de som skriver ihop det gör mera rätt än de obskyrantister som kräver att det skall särskrivas. Våga vägra lyda sådana oenhetliga regelsystem som bara finns till för att skapa fällor.

Svenskar som lärt sig latin i skolan odlar ofta en viss typ av besserwisserskap mot andra svenskar som uttalar latinska namn fel. Och fel är ju alltid fel, eller hur - det finns ingen ursäkt för okunskap. Eller hur? Latinska namn bör alltid uttalas så som de uttalades på latin, allt annat är okunnighet och slarv. Det är bra att vi står för samma värderingar här, eller hur? NÅDEN BORT, eller hur? (Detta är en rätt vanlig attityd bland latinare, åtminstone från det stickprov jag sett på nätet.) Okej, så, hur uttalas "Domus"? Vilka vokaler skall det vara? Skall det rimma på "rå-bus" eller "ko-rus"? (Vi ignorerar rytm, betoning, längder, etc just nu - fokusera på vokalernas artikulationsplats i munnen.) Har man ens den minsta kunskap om saken vet man ju att det är "rå-bus", för <o> på latin uttalas med samma kvalitet som vårt "å", inte som vårt "o". Bara den okunniga skulle låta "domus" rimma på "ko-rus"....

En struktur som en del språkpoliser verkar omedvetna om är den oinledda konditionala bisatsen. Den förekommer i de flesta register av svenskan, och den är därmed varken vardaglig eller högtidlig: den helt enkelt bara är en del av svenskan. Vad är en oinledd konditional bisats? Det är en om-sats vars ordföljd är som en fråga: kommer du på fredag (så) grillar jag lite joojeh-kebab. Trots att ordföljden är som en fråga, är det inte en fråga - det är en konditional bisats. Det blev mig tydligt nyligen att en del språkpoliser inte känner till denna struktur och/eller tror att den är undermålig svenska. Lär er lite grammatik, för helvete, är allt vad man kan säga åt dessa okunniga språkpoliser som tror sig ha rätt att korrigera andras språk trots att de som korrigeras tydligen kan språket bättre.

Ett "språkfel" som stör många språkpoliser är konstruktionen "denna/detta/dessa" följt av definit form. Historia När svenskan för första gången skrevs i större bevarade mängder finner vi redan båda alternativen - "denna" och "den här" som etablerade alternativ. Vi finner att "den här"-konstruktionen alltid använder definit form, men att "denna"-konstruktionen varierar. Variationen är dock rätt intressant. På den tiden fanns det i svenskan fyra kasus, nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Efter nominativ förekommer både definit och indefinit form, men efter de tre andra finner man nästan uteslutande definit form. Efter detta kom en tid när den definita formen var vanligare, och till och med ansågs vara "finare" - uttryck som 'icke av denna världen' lever kvar från den tiden.  Vi kan dock se redan från tidigt att "denna" med sina former var förhärskande i syd och sydväst, medan "den här" ...

 Det förekommer ibland märkliga ideer om förhållandet mellan svenskan och tyskan. Den kanske grövsta ideen man ser är att svenskan skulle vara ett språk som utvecklats ur tyskan. Ibland vill språkvårdare motivera den ena eller andra regeln med att så funkar det i tyskan, och därför borde det, i detta tyskans yngel, vara på samma sätt. Svenskan har inte utvecklats ur tyskan. Vi kan absolut förkasta den tanken. Men hur skall vi då förklara alla de likheter svenskan och tyskan har? Detta kräver flera delförklaringar. 1. Germanska språk och forngermanskan Trots att "german" på engelska betyder "tysk", betyder inte "germanska språk" (german ic languages) "de tyska språken". För ungefär 4000 år sedan började en grupp som talade en dialekt av forn-indoeuropeiska att urskilja sig från sina granngrupper (vilka blev fornkelter, fornbaltoslaver, fornalbaner och fornitalienare). Dessa bodde i södra Sverige och Norge, Danmark, Nordtyskland och möjligen en bi...

Utöver myten att "än" alltid måste (kunna) följas av ett verb, finns en annan märklig myt som en del språkpoliser har fallit för. Denna myt lägger till ännu ett element. 1) "Ulf-Börje är snabbare än Gjert-Evert" är en förkortning för 2) "Ulf-Börje är snabbare än vad Gjert-Evert är ". Jag köper knappt ens är  som ett implicit element - jag menar att det är fritt fram att konstruera satsen på det viset, men jag tror inte att "är" har en språkligt kognitiv verklighet i normalfallet i sats 1 för mer än enstaka talare - de flesta som envisas med "bättre än jag" har troligen inte något skugg-är där när de talar normalt. Men låt oss acceptera antagandet att än alltid inleder en bisats, och att det därför måste finnas ett (möjligen implicit) verb. Vad har då 'vad' för roll? 'Vad' i det fallet inleder också en bisats, vars korrelat är den kvalitet som jämförs. Dess funktion är alltså lite som röd i Den här bilen är rödare än den ...

Ibland blir två konstruktioner sammanblandade, delvis av bara farten, delvis av okunskap, ibland kanske av mera komplicerade underliggande orsaker. Två rätt vanliga sätt att uttrycka vad som förorsakat något är följande två uttryckssätt: Det beror på ... Orsaken är ...   Troligen förvarar hjärnan uttryck med liknande betydelse, men också uttryck med samma ord (men olika betydelser) 'rätt nära varandra' i en något suddig betydelse av ordet 'nära'. Konsekvensen av detta är kanske att bägge är på väg ut ur munnen samtidigt, och hjärnan liksom "byter spår" mitt i, eller att det som hjärnan "hittar" när den försöker dra sig till minnes uttrycket är en blandning av dem. Då är det ju lätt hänt att man får ur sig något i stil med Orsaken beror på ...   När någon sedan antingen noterat denna kontamination, hört talas om den, eller blivit korrigerad för den, är det ju lätt hänt att man återigen gör en sekundär kontamination: kontaminationsstämpeln smittar av s...