Grammatiska Knepigheter

Som argument vid diskussioner om idéen att "man inte skallinte nämna sig först i uppräkningar" dyker ibland ett riktigt befängt argument upp. Jag vill titta lite på anatomin hos detta bisarra argument. Att nämna sig själv först är som att vara den första som skär åt sig en kakbit. För det första ter det sig uppenbart för mig att likhetstecken inte kan ställas mellan dem. Att nämnas först i en uppräkning är knappast något som ger mig fler kolhydrater, mera protein och mera fett att överleva en stund längre på, och för den delen är man rätt konstig i huvudet om det smakar gott att nämnas först i en uppräkning. Om det mot förmodan smakar gott att nämnas först, då har man skapat en olösbar situation där varje jävla narcissist i uppräkningen man gör känner sig förfördelad: hur man än vänder sig har man röven därbak. Men å andra sidan - är det oartigt att skära den första kakbiten? Låt oss tänka oss ett sällskap bestående av fem artiga män. Dessa har bestämt sig att de vill ha en k

1. Passiv öht Vid passiv motsvaras den aktiva satsens objekt av ett subjekt. Det heter alltså "de sågs", inte "dem sågs". En del självutnämnda språkpoliser verkar ha problem med att identifiera objekt. Rent "tekniskt" blandar de ihop den syntaktiska funktionen objekt och den semantiska rollen patient. De flesta lyckas få kasuset korrekt här (dock inte alla), men förklaringen varför det skall vara "de" och inte "dem" blir märklig, eftersom man säger något i stil med "'dem' som objekt utom när det är objekt för ett passivt verb". Begreppsförvirring. 2. Passiv med indirekt objekt Det finns dock en komplikation närhelst det passiva verbet motsvaras av ett ditransitivt aktivt dito. Då kan bådadera av objekten motsvaras av ett subjekt. jag gavs ett äpple (av honom) = han gav mig ett äpple ett äpple gavs mig (av honom) = han gav mig ett äpple I dessa fall kan alltså både "ett äpple gavs dem"  och "de gavs ett ä

Så är vi där igen, med en ny mutation av COVID-19, och med den kommer förstås ... föraktet för journalister som betonar namnet på den grekiska bokstaven fel. Ett förakt som, liksom nästan allt förakt, är osakligt och obildat. Omikron , hur skall det månne betonas? Om man är det minsta lilla bildad borde man tydligen veta att det skall betonas på första stavelsen, för det är så det uttalas på grekiska . Vet man inte det borde man skämmas för hur dålig allmänbildning man har. Men som vi tidigare såg i fallet med domus är det mera komplicerat än en del språkpoliser vill göra gällande. Dags då att uttala det grekiska alfabetets bokstävers namn som de uttalas på grekiska:     á lfa, v í ta, ɣ á mma, ðelta, ... Jag tror rätt få bland ómicron- entusiasterna säger "vita, hamma, ðelta" ... och de skulle troligen ha invändningar om man gjorde det. I gammal grekiska var dock o micron betonat på sista stavelsen, med en obetonad, låg tonhöjd på den första. Vill man hitta en historisk gre