Grammatiska Knepigheter

Skillnaden mellan 'de' och 'dem' håller möjligen på och dör¹ ut i många svenskspråkigas språkbruk. Detta är rätt sannolikt en följd av att dom slagit ut både de och dem som allmän form i båda kasusen.² Nåväl, ofta ger språkpoliser olika råd till folk om hur de skall veta när det är de och när det är dem , och ibland är dessa råd mindre korrekta - men nog ofta helt acceptabla.³ Dock vill jag påstå att språkpoliser ibland går för långt och nästan tvångsmässigt korrigerar något som är korrekt, och ofta på ytterst dåliga grunder. De har två funktioner, alternativt finns det två homonymer med den formen. Den ena funktionen är tredje person pluralis pronomen, den andra funktionen är pluralis definit artikel. Somliga lägger till "determinativt pronomen" som en tredje möjlighet här, men med avseende på mitt argument har det samma effekt som artikel, och därmed tänker jag inte särskilja dessa två funktioner. Historiskt har troligen dessa varit en och samma s

Det finns en gammal meningsskiljaktighet bland svenskspråkiga huruvida det heter a) han är snabbare än jag eller b) han är snabbare än mig. På senare år har språkvårdarna övergett den tidigare ståndpunkten att enbart a) är korrekt. Många ser detta som ett förfall. Språkrådet har gett efter. Men har de verkligen det? Låt oss undersöka lite närmare. (För övrigt fungerar en del av de argument som ges nedan också för 'som', om än vissa av dem kan kräva en del modifikationer.) Jag kommer att tala om två grupper, subjunktionsivrare och prepositionsivrare hellre än "de som förespråkar 'än jag'" eller dylika beskrivningar. Varför vill somliga ha "än mig" genomgående, medan andra ibland vill ha "än jag"? Den faktor som avgör detta är huruvida talaren ser 'än' som preposition eller som subjunktion. Prepositioner är småord som "vid, på, omkring, under,  ovanför, för, utan, med, efter, genom" och ett otal andra