När språkpoliser inte behärskar de/dem ...
Det händer att språkpoliser inte behärskar de/dem. I svenskan finns det en samling verb som kan stå i två lite olika konstruktioner: det ena är följt av en "att"-bisats (och "att" kan ibland lämnas bort i talspråk eller vardagligt skriftspråk). Den andra konstruktionen är med det underordnade verbet i infinitiv, och med dess subjekt som objekt för det högre verbet. Det kanske låter komplicerat, men låt oss titta på lite exempel: Jag såg att du sprang. Jag såg dig springa. Normalt vet vi vilken av dessa konstruktioner som avses - finita och infinita verb ser olika ut, och hjälper oss att klura ut vilken av de två konstruktionerna som är avsedd - d.v.s. böjda verb anger att det finns en bisats - oavsett om att används eller inte. Som komplement till detta anger objektsformen att det inte finns en bisats - bara en infinitivfras. Med andra ord har vi alltid två system som samverkar, och ofta ett tredje: +ACC +INF (-att) → infinitiv -ACC -INF (+att) → bisats Detta gör de