Grammatiska Knepigheter

En struktur som en del språkpoliser verkar omedvetna om är den oinledda konditionala bisatsen. Den förekommer i de flesta register av svenskan, och den är därmed varken vardaglig eller högtidlig: den helt enkelt bara är en del av svenskan. Vad är en oinledd konditional bisats? Det är en om-sats vars ordföljd är som en fråga: kommer du på fredag (så) grillar jag lite joojeh-kebab. Trots att ordföljden är som en fråga, är det inte en fråga - det är en konditional bisats. Det blev mig tydligt nyligen att en del språkpoliser inte känner till denna struktur och/eller tror att den är undermålig svenska. Lär er lite grammatik, för helvete, är allt vad man kan säga åt dessa okunniga språkpoliser som tror sig ha rätt att korrigera andras språk trots att de som korrigeras tydligen kan språket bättre.

Ett "språkfel" som stör många språkpoliser är konstruktionen "denna/detta/dessa" följt av definit form. Historia När svenskan för första gången skrevs i större bevarade mängder finner vi redan båda alternativen - "denna" och "den här" som etablerade alternativ. Vi finner att "den här"-konstruktionen alltid använder definit form, men att "denna"-konstruktionen varierar. Variationen är dock rätt intressant. På den tiden fanns det i svenskan fyra kasus, nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Efter nominativ förekommer både definit och indefinit form, men efter de tre andra finner man nästan uteslutande definit form. Efter detta kom en tid när den definita formen var vanligare, och till och med ansågs vara "finare" - uttryck som 'icke av denna världen' lever kvar från den tiden.  Vi kan dock se redan från tidigt att "denna" med sina former var förhärskande i syd och sydväst, medan "den här"

 Det förekommer ibland märkliga ideer om förhållandet mellan svenskan och tyskan. Den kanske grövsta ideen man ser är att svenskan skulle vara ett språk som utvecklats ur tyskan. Ibland vill språkvårdare motivera den ena eller andra regeln med att så funkar det i tyskan, och därför borde det, i detta tyskans yngel, vara på samma sätt. Svenskan har inte utvecklats ur tyskan. Vi kan absolut förkasta den tanken. Men hur skall vi då förklara alla de likheter svenskan och tyskan har? Detta kräver flera delförklaringar. 1. Germanska språk och forngermanskan Trots att "german" på engelska betyder "tysk", betyder inte "germanska språk" (german ic languages) "de tyska språken". För ungefär 4000 år sedan började en grupp som talade en dialekt av forn-indoeuropeiska att urskilja sig från sina granngrupper (vilka blev fornkelter, fornbaltoslaver, fornalbaner och fornitalienare). Dessa bodde i södra Sverige och Norge, Danmark, Nordtyskland och möjligen en bi

Utöver myten att "än" alltid måste (kunna) följas av ett verb, finns en annan märklig myt som en del språkpoliser har fallit för. Denna myt lägger till ännu ett element. 1) "Ulf-Börje är snabbare än Gjert-Evert" är en förkortning för 2) "Ulf-Börje är snabbare än vad Gjert-Evert är ". Jag köper knappt ens är  som ett implicit element - jag menar att det är fritt fram att konstruera satsen på det viset, men jag tror inte att "är" har en språkligt kognitiv verklighet i normalfallet i sats 1 för mer än enstaka talare - de flesta som envisas med "bättre än jag" har troligen inte något skugg-är där när de talar normalt. Men låt oss acceptera antagandet att än alltid inleder en bisats, och att det därför måste finnas ett (möjligen implicit) verb. Vad har då 'vad' för roll? 'Vad' i det fallet inleder också en bisats, vars korrelat är den kvalitet som jämförs. Dess funktion är alltså lite som röd i Den här bilen är rödare än den