Denna konstruktionen

Ett "språkfel" som stör många språkpoliser är konstruktionen "denna/detta/dessa" följt av definit form.

Historia

När svenskan för första gången skrevs i större bevarade mängder finner vi redan båda alternativen - "denna" och "den här" som etablerade alternativ. Vi finner att "den här"-konstruktionen alltid använder definit form, men att "denna"-konstruktionen varierar. Variationen är dock rätt intressant. På den tiden fanns det i svenskan fyra kasus, nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Efter nominativ förekommer både definit och indefinit form, men efter de tre andra finner man nästan uteslutande definit form.

Efter detta kom en tid när den definita formen var vanligare, och till och med ansågs vara "finare" - uttryck som 'icke av denna världen' lever kvar från den tiden. 

Vi kan dock se redan från tidigt att "denna" med sina former var förhärskande i syd och sydväst, medan "den här" med sina former var hemmastadd i öst och norr.  I de områden där "denna" dominerade användes (nästan) alltid bestämd form, och i någon mån också i norr och öst, de få gånger den användes.

Men under sjuttonhundratalet vände vinden: uppländska tryckerier började påtvinga obestämd form efter "denna" - troligen utan någon annan orsak än att sätta dit syd- och sydvästsvenskar.


Faktiska för- och nackdelar

Redundans har vissa fördelar. Om en störningskälla (förbikörande bil, oljud från grannens fest, ...) hindrar oss från att uppfatta ett morfem, då hjälper redundansen till och räddar en del av betydelsen:

jag vill köpa de*** glas
jag vill köpa de*** glasen
jag vill köpa de*** glaset
I ett av fallen vet vi att det är pluralis, i ett vet vi att det är singularis, i det korrekta vet vi det inte. Det "felaktiga" fallet är tydligare och säkrare.

**** bil
**** bilen

"Bilen" och "denna bilen" är båda bestämda fraser, om än med viss distinktion i exakt hur bestämda de är; dock är "bilen" rimligtvis betydelsemässigt närmare "denna bil" än "(en) bil" är.

Man behöver inte ens tänka sig oljudskällor: människor med nedsatt hörsel hjälps av varje redundant stavelse man kan skänka dem.

Nackdelar då? Om än mitt svar på den frågan kan te sig oseriös är jag helt allvarlig med detta svar: om vi mitt i allt bestämmer oss att både "detta huset" och "detta hus" är acceptabelt, ja då finns det ju många stackars snöflingor till språkpoliser som blir så upprörda så eftersom de inte längre kan hötta med fingrarna. Finns det ingen som tänker på dem?!?


Hinc quo?

Låt snöflingorna gråta sig till sömns. Det är dem väl förtjänt efter all den socialt acceptabla vuxen- (och barn-!) mobbning de njutit av så länge.

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Spår av fornsvenskans kasussystem i modern svenska

Spår av fornsvenskans kasussystem i modern svenska I likhet med isländskan och tyskan hade fornsvenskan fyra kasus: nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Denna essä kartlägger de spår som svenskans kasussystem lämnat efter sig.   Artikeln är en översättning, bearbetning och förkortning av material som ursprungligen skrevs för engelskspråkig publik utan förkunskaper. Eftersom denna versions läsare rimligtvis kan svenska ges ingen beskrivning av modern svenska. Den engelska versionen är ställvis gammal skåpmat för svenskspråkiga.   Eftersom detta inte är en akademisk text har jag undlåtit att inkludera källhänvisningar. Fornsvenska och kasus I fornsvenskan fanns fyra kasus.   Genitiven hade en liknande roll som idag, markerade rektionen för flera prepositioner och bildade en del fristående adverb. Den var svagare kopplad till ägarskap än idag. Jag anser att vi för ofta förknippar genitiv med ägarskap i beskrivningar av flera språk - ofta uttrycker det en avsevärd mängd ...
Read more

Heter det "än mig" eller "än jag"?

Det finns en gammal meningsskiljaktighet bland svenskspråkiga huruvida det heter a) han är snabbare än jag eller b) han är snabbare än mig. På senare år har språkvårdarna övergett den tidigare ståndpunkten att enbart a) är korrekt. Många ser detta som ett förfall. Språkrådet har gett efter. Men har de verkligen det? Låt oss undersöka lite närmare. (För övrigt fungerar en del av de argument som ges nedan också för 'som', om än vissa av dem kan kräva en del modifikationer.) Jag kommer att tala om två grupper, subjunktionsivrare och prepositionsivrare hellre än "de som förespråkar 'än jag'" eller dylika beskrivningar. Varför vill somliga ha "än mig" genomgående, medan andra ibland vill ha "än jag"? Den faktor som avgör detta är huruvida talaren ser 'än' som preposition eller som subjunktion. Prepositioner är småord som "vid, på, omkring, under,  ovanför, för, utan, med, efter, genom" och ett otal andra ...
Read more

"För de som"

Skillnaden mellan 'de' och 'dem' håller möjligen på och dör¹ ut i många svenskspråkigas språkbruk. Detta är rätt sannolikt en följd av att dom slagit ut både de och dem som allmän form i båda kasusen.² Nåväl, ofta ger språkpoliser olika råd till folk om hur de skall veta när det är de och när det är dem , och ibland är dessa råd mindre korrekta - men nog ofta helt acceptabla.³ Dock vill jag påstå att språkpoliser ibland går för långt och nästan tvångsmässigt korrigerar något som är korrekt, och ofta på ytterst dåliga grunder. De har två funktioner, alternativt finns det två homonymer med den formen. Den ena funktionen är tredje person pluralis pronomen, den andra funktionen är pluralis definit artikel. Somliga lägger till "determinativt pronomen" som en tredje möjlighet här, men med avseende på mitt argument har det samma effekt som artikel, och därmed tänker jag inte särskilja dessa två funktioner. Historiskt har troligen dessa varit en och samma s...
Read more