När språkpoliser inte behärskar de/dem, del 2

1. Passiv öht

Vid passiv motsvaras den aktiva satsens objekt av ett subjekt.

Det heter alltså "de sågs", inte "dem sågs". En del självutnämnda språkpoliser verkar ha problem med att identifiera objekt. Rent "tekniskt" blandar de ihop den syntaktiska funktionen objekt och den semantiska rollen patient.

De flesta lyckas få kasuset korrekt här (dock inte alla), men förklaringen varför det skall vara "de" och inte "dem" blir märklig, eftersom man säger något i stil med "'dem' som objekt utom när det är objekt för ett passivt verb". Begreppsförvirring.

2. Passiv med indirekt objekt

Det finns dock en komplikation närhelst det passiva verbet motsvaras av ett ditransitivt aktivt dito. Då kan bådadera av objekten motsvaras av ett subjekt.

jag gavs ett äpple (av honom) = han gav mig ett äpple

ett äpple gavs mig (av honom) = han gav mig ett äpple

I dessa fall kan alltså både

"ett äpple gavs dem" 

och

"de gavs ett äpple"

accepteras. Dessutom kan ordföljden vändas, till följande:

dem gavs ett äpple / ett äpple gavs de.

Dessa kanske inte används till vardags - men i vissa sammanhang där närliggande satser betonar information på ett visst sätt kan dessa förekomma, speciellt om man har eller eftersträvar ett lite ålderdomligt språkbruk.

3. Komplicerade jämförelser

"Det så kallade jobbskatteavdraget tvingar långtidssjuka och arbetslösa att betala betydligt högre skatt än dem som jobbar."

Jag kollade i gruppen "Anonyma språkpoliser" på facebook, och relativt många verkar anse att "än de som jobbar" är det korrekta. Det är ju isåfall märkligt, för det är ju inte fallet att "jobbskatteavdraget tvingar långtidssjuka [...] att betala betydligt högre skatt än de som jobbar tvingar långtidssjuka [...] att betala." Det är fallet att "jobbksatteavdraget tvingar långtidssjuka [...] att betala betydligt högre skatt än (det tvingar) dem som jobbar att betala".

Nu är jag dock språkliberal, så jag godtar "de". Men att språkpoliser förkastar "dem" i denna enligt traditionell grammatik korrekta mening är pinsamt, speciellt om de också motiverar det med en regel som rakt ut förordar raka motsatsen.

4. Lyster

Lyster är ett märkligt verb - delvis verkar det för de flesta talare sakna flera former, dels stöder det två rätt olika argumentstrukturer. ('Behagar' har också två möjliga argumentstrukturer.)

Båda av följande är belagda under detta verbs "storhetstid". Oavsett hur man ser på saken är användning av verbet i sig rätt konservativt, och vi bör därmed få använda det på båda de sätt det användes då och inte bara moderna talares intryck från att ha stött på verbet i enstaka äldre texter (eller försök att imitera äldre texter).

Den vars lust något är kan både vara subjekt och indirekt objekt, och det som är någons lust kan likaledes vara objekt eller subjekt!

Jag gör vad jag lyster.

Jag gör vad mig lyster.

I ljuset av detta blir alltså "De gör vad de(m) lyster" korrekt oavsett om man har m:et synligt eller ej. Flera språkpoliser är för okunniga för att veta detta, och korrigerar därför andra felaktigt, ofta medan de låter påskina hur okunnigt det är att inte veta när det skall vara de eller dem. Duktigt.