Hur uttalas Domus?

Svenskar som lärt sig latin i skolan odlar ofta en viss typ av besserwisserskap mot andra svenskar som uttalar latinska namn fel. Och fel är ju alltid fel, eller hur - det finns ingen ursäkt för okunskap. Eller hur? Latinska namn bör alltid uttalas så som de uttalades på latin, allt annat är okunnighet och slarv.

Det är bra att vi står för samma värderingar här, eller hur? NÅDEN BORT, eller hur? (Detta är en rätt vanlig attityd bland latinare, åtminstone från det stickprov jag sett på nätet.)

Okej, så, hur uttalas "Domus"? Vilka vokaler skall det vara? Skall det rimma på "rå-bus" eller "ko-rus"? (Vi ignorerar rytm, betoning, längder, etc just nu - fokusera på vokalernas artikulationsplats i munnen.)

Har man ens den minsta kunskap om saken vet man ju att det är "rå-bus", för <o> på latin uttalas med samma kvalitet som vårt "å", inte som vårt "o". Bara den okunniga skulle låta "domus" rimma på "ko-rus". Hur svårt kan det vara, liksom?

Med andra ord: uttala det DÅMUS, inte DOMUS.

Nu kan man ju fråga sig varför jag skriver så elakt om de okunniga. Det viktiga hittills är att de flesta "språkpoliser-cum-latinare" troligen håller med om det jag skrivit ovan. Förhoppningsvis går du som är latinare med på de ovanstående principerna:

• Ingen ursäkt för okunskap.
• Fel är alltid fel.
• Latinska namn bör uttalas så som de uttalades i antikens Rom.

Okej, då är det dags att titta lite närmare på latin!

Låt oss titta på latinets vokalsystem, med IPA-symboler valda för en rätt etablerad "normal" allofon:

Stängda vokaler: 

främre: i

bakre: u 

främre, rundad: y (marginell, förekom i en del grekiska lånord, men blev ofta bytta till i) 

Mellanvokaler:

främre: e

bakre: o

Öppna vokaler:

central: a

När de är korta är de alla lite "mellan-centraliserade". Notera att IPA-symbolerna i a e o u väldigt väl motsvarar latinets uttal av dessa ljud - latinet har ändå haft ett visst inflytande på IPA.

Låt oss titta på svenskans vokalsystem, som det ser ut i IPA. Jag tar inte riktigt fullt allt med:

Stängda vokaler:

främre: orundad: i, rundad: y, (endolabialt rundad: ɪᵝː* )

central: ʉː*

 bakre: u 

ʉː och ɪᵝː kan ses som regionala variationer på samma ljud, det ljud som vi skriver /u/.

Hur ser detta ut om vi byter ut ljuden till de symboler vi använder i skrift?

främre: orundad: i, rundad: y, endolabialt rundad: u

central: u

bakre: o*

Notera att vår bokstav o ibland används för ett å-ljud också, därav asterisken vid o. Av denna orsak vore det väldigt bra om alla som vill skriva om uttal skrev med IPA, men jag tror inte att folk är beredda att anstränga sig så mycket. Därmed får vi nöja oss med  att nu knyta o-bokstaven till ljudet i ost, bonde och kon, inte ljuden i rost, bondage och skorra.

Den latinska bokstaven <u> skall alltså uttalas som vårt o-ljud. Om du uttalar "domus" som dåmus gör du fel, det skall vara dåmos. Fel är ju alltid fel, eller hur - det finns ingen ursäkt för okunskap. Eller hur? Latinska namn bör alltid uttalas så som de uttalades på latin, allt annat är okunnighet och slarv.

Den egentliga poängen med elakheterna i början var alltså: om du ser ner på någon för att den uttalar "domus" med o-ljud i första stavelsen men själv uttalar det med u-ljud i den andra, kanske du borde ta bjälken bort ur ditt eget jävla öga först.

Den ursprungliga elakheten i början var enbart där för att etablera huruvida läsaren ser dessa elakheter som berättigade - och om han eller hon isåfall vill vara konsekvent måste min slutsats att han eller hon gjort ett lika grovt misstag accepteras. Jag bryr mig inte hur du, kära läsare, uttalar Domus - men om du ser ner på din granne för att han uttalar det fel, DÅ GÅR SKAM PÅ TORRA LAND OM DU UTTALAR DET MED U. Och eftersom okunskap inte är en ursäkt vore det fan så skenheligt att hitta på ursäkter för varför du isåfall var okunnig.