Land och språk är inte samma sak

Det borde vara så otroligt uppenbart: vad talar folk i Österrike? Vilka språk talas av befolkningen i Schweitz? Vilka länder har engelska som huvudsakligt språk? Hur många språk talas av mer än tio miljoner Indier? (Svar: 13.)

Korrekta svar är kanske inte så viktiga i ovanstående frågor, utan mera en princip vem som helst borde klara av att sluta sig till. I Österrike talas i huvudsak tyska - precis som i Tyskland (men båda har små slaviska språkfickor av historisk hävd). Gränsen mellan dessa länder är inte en språkgräns. I Schweitz talas ockå tyska - gränsen mellan länderna är inte en språkgräns. I Tyskland finns det en språkgräns mellan plattyskan och högtyskan - och plattyskan är närmre besläktad med nederländskan än med (hög)tyskan! I Schweitz talas italienska, franska och rätoromanska. Det finns inget Rätoromanien, ett land som skulle motsvara rätoromanskan. Språkgränserna mellan dessa är inte landsgränser.

Till och med inom norden finner vi många bra exempel. Det mest uppenbara är att det inte finns något land som "samiskan" motsvarar. Komplikationerna kring samiskan i övrigt - det att det finns flera samiska språk vars gränser ibland skär över nationsgränserna - lämnar jag nu dithän. Det finns heller inte ett nynorskt eller ett bokmålskt land.

Ett mindre uppenbart exempel om vilket svenskar har pinsamt stor okunskap är svenskan. Svenskans gränser är inte Sveriges gränser, varken åt ena hållet eller andra. Svenskan har endast rätt nyligen fyllt Sveriges gränser och det med metoder som mår bäst av att inte talas högt om. Men även om svenskan numera rimligen kan sägas fylla Sverige, tar svenskan inte slut vid Sveriges gränser.

Förutom turister och fast bosatta pensionärer i Spanien, utbytesstuderande i Kina och svenska hemmafruar i Hollywood finns det två befolkningsgrupper som varit rätt stabila över de senaste 800 åren, som talat och talar svenska utanför Sveriges nuvarande gränser. Det har funnits en tredje, men den upphörde i praktiken efter andra världskriget med evakueringen av estlandssvenskarna till Sverige.

De två grupperna är naturligtvis ålänningarna och finlandssvenskarna. Att jag räknar dem som separata grupper är lite arbiträrt.

I ljuset av detta blir det dock dumt att jämställa land och språk - om man vill komma med ett allmänt påstående om tyskan, då skall man inte säga "i Tyskland heter det ...". Vill man tala om svensk grammatik skall man inte säga "i Sverige heter det ...". Det är både mera korrekt och mera kortfattat att säga "På tyska heter det ...", "På svenska heter det ..."

Ibland kanske skillnader mellan österrikisk och tysk tyska föreligger, och då kan det - om kontexten redan gjort klart att det är tyska man talar om - vara vettigt att säga 'I Tyskland heter det ...'. Jämför man finlandssvenskan och rikssvenskan är det naturligtvis också okej att uttrycka det - i den kontexten - med 'i Sverige heter det vedbod, i Finland lider". Det lustiga är att samma kan användas om finska: om man jämför meänkieli och finska, då kan man också uttrycka det "I Sverige heter det 'förkaasari', i Finland 'kaasutin'".